Denna sång sjöngs av skräddare och skräddarlärlingar på 1800-talet. Texter förändrades och verser tillkom under hand. Den version som vi utgått ifrån skrevs antagligen på 1880-talet, då arbetarrörelsen verkade för kortare arbetsdagar och i övrigt bättre arbetsförhållanden för de många textilarbetarna i dåvarande Polen. Den textila industrin var framför allt koncentrerad till staden Lodz och dess omgivningar. Där fanns det några förmögna judar som hade byggt textilfabriker med den tidens nya teknik och som sysselsatte många judar. Dessutom arbetade många judiska skräddare i egna skrädderier och i hemmet för att sy uniformer och andra kläder till befolkningen i det ryska imperiet.
De judiska immigranterna som kom till USA från Polen och Galicien i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, förde med sig sina skräddarkunskaper och fortsatte arbeta inom textilindustrin i USA, framför allt i New York.
Vi har valt att endast ha med den första versen från orginalet. Den andra versen är tillförd av Paula Grossman, för att ge ytterligare associationer till skräddarens arbete.
Andra versen i orginalet lyder:
För ett år sedan, ske lov ej nu, slet vi bittida till kväll!
Men vårt fack hjälpte oss att från tolv timmars arbetsdag komma loss.
Farjorn, nit hajnt gedacht! Hobn mir gehorevet fun acht biz acht!
Ober di struktsie hot ongemacht. Mir arbetn shojn mer nit fun acht biz acht.
