Paula Grossman fick lära sig första versen av den här sången på Glämsta på 1960-talet. Dess ursprung är okänt. Intressant är uttalet och valet av ordet hafen (hamn), som egentligen heter port och ibland havn på jiddisch, liksom uttalet Haifa istället för Chejfe. Uttalet tyder på att textförfattaren kan ha tysk bakgrund. Troligt är också att det är en judisk version av en tysk sång som sjöngs 1888 i Tyskland då det blev bekant att 13 krokodiler hamnat i floden Elbe under en transport.
Den ursprungliga versen har kompletterats med ytterligare två av Paula. De är skrivna på ett liknande, tyskklingande sätt: gorten istället för gortn, gasen istället för gasn.
På Glämsta dansade man en ringdans till denna sång. Så här beskriver Allan Schönkopf dansen:” En person sprang runt cirkeln av deltagare i takt till de första stroferna. När man kom till Oj vej…gjorde man ett par jenkaliknande danssteg synkroniserade med hand i honnör mot hjässan framför en person i ringen. Denne följde sedan med den förste dansaren i en vers till då proceduren upprepades. När den tredje personen anslutit vände sig hela den dansande raden, så att person nummre två blev nummer ett. Detta upprepades tills dess att alla blivit uppbjudna”.
Pröva gärna denna dansvariant också.
© Sveriges Jiddischförbund